Press Text
Titeln EXPANSION! kan läsas på flera sätt. Ett deskriptivt påstående över vad som har hänt med svenskt konstliv under senare år? Eller som en visionär uppmaning till att vidga tanken från ett protektionistiskt perspektiv till ett mer öppet omfamnande av världen utanför? Eller kanske mer specifikt som en anmaning till förnyelse av konstlivet?
De inbjudna konstnärerna är nästan alla uteslutande födda på 80-talet, en då intensiv tid i svenskt konstliv då kapitalet flödande in i konstvärlden och konst var status. Samtidigt som flertalet svenska konstnärer främst ställde ut i Sverige. Något betydande globalt konstliv fanns inte att tala om, även om det fanns några få konstmetropoler och enstaka biennaler som samlade konstnärer från skiftande håll.
Dagens yngre generation konstnärer har haft större möjligheter att verka i många länder. Flera av de inbjudna konstnärerna är mer verksamma utanför än i Sverige.
En fråga som ställts under längre tid är om en global konstscen sker på bekostnad av en svensk konstscen? Antagligen inte, även om konturerna kanske fått fler parametrar. Framväxten av ett globalt konstliv tycks inte heller på något avgörande sätt förändrat det svenska konstlivet. Konsten sker inte isolerat utan i ett sammanhang av språk, kultur, konsthistoria, tradition, institutioner, händelser, historia, ideologi, erfarenheter mm som förmodligen ändå gör det möjligt att disktura något som mer generellt går att benämna som en svensk konstscen. Inom den strukturen finns även möjlighet att fortsatt konstruera en svensk konsthistoria, eller omformulerat, så länge det finns svenska nationella stödsystem för konst, som till exempel IASPIS, kommer det skrivas en svensk konsthistoria.
Men, samtidigt finns en stark längtan hos många till en förnyelse av det svenska konstlivet. En konstscen som kanske går från gummistövlar till lite mer glamour och status. Att konsten åter blir betydelsefull och respekteras för sin egen skull. En erfarenhet allt fler konstnärer upplever när de verkar utanför Sverige. Och först då, kan konstens relevans uppgå till hela sin fulla potential och inte längre vara instrumentellt beslöjad.
Avsaknaden av en enhetlig tematik i utställningen är medveten. Istället är det konsten i sig själv som betonas och en tillit till konstnärens egen förmåga att själv formulera intressanta och reflekterande frågeställningar utifrån samtiden.
